Finns det någon skillnad mellan den sjukvård som kan fås hos privata vårdgivare eller offentligt finansierade vårdgivare?

Svaret på frågan är ja att det kan finnas en skillnad. Denna skillnad beror på vilka system som styr vården i Sverige där det finns en offentlig finansierad sjukvård som drivs av Landstingen men även av privata aktörer. Till detta kommer vårdgivare med legitimation men även terapeuter utan legitimation som arbetar med fri taxa och utan att vara skattefinansierade. Jag tänkte utveckla lite mina tankar om situationen kring fysioterapi och rehabilitering av patienter med besvär från muskler, rygg, nacke, leder och nerver som området jag har klinisk erfarenhet från.

Alla vårdgivare som har avtal med Landstinget erbjuder vård med en förutbestämd taxa som patienten ska betala själv tills gränsen för frikort har uppnåtts. Den enskilda vårdgivaren med etableringstillstånd och samverkansavtal med Landstinget får ersättning för varje besök. Patienten betalar inte den egentliga kostnaden utan det är via våra gemensamma skatter som subventionerar vården. Det innebär att det äldre systemet med etableringstillstånd som fortfarande finns kvar med läkare och fysioterapeuter (även kallad sjukgymnast) där genererar varje patientbesök intäkter för de privata vårdgivarna. Detta är en av de största anledningarna till Sverige gick över till Vårdval med ackreditering av vårdcentraler för att få bättre kontroll av våra skattepengar.

De nya ackrediterade vårdcentralerna som finns som är Landstingsdrivna men även de som är privatägda får endast betalt en viss summa per varje patient som listar sig på vårdcentralen. En del nystartade privata vårdcentraler som behöver få in fler listade patienter marknadsför sig på köpcentrum eller vid studentboenden med baktanken att antagligen få in friska individer som listar sig på vårdcentralen. Patienter med stort vårdbehov blir för en ackrediterad vårdcentral en stor utgift medan samma patient som skulle komma till en fysioterapeut med etableringstillstånd kommer innebära att varje besök hos fysioterapeuten leder till en intäkt och det gäller även patienter som har kommit upp i beloppet för att ha frikort.

Att välja bland vårdgivare är inte det lättaste. Det finns många parametrar att ta hänsyn till. Är man dessutom sjuk kan såklart förmågan att ta till sig information vara begränsad. Det bästa är att göra sitt vårdval INNAN man blir sjuk.

Överbehandling av patienter kommer bli negativt för en ackrediterad vårdcentrals budget. Naturligtvis har de flesta fysioterapeuter med etableringstillstånd inte missbrukat systemet med överbehandlingar men samtidigt har det förekommit långa och onödiga rehabiliteringar för patienter med frikort. Tillfällen där patienten egentligen skulle kunna träna på egen hand men där vissa fysioterapeuter har blivit bekväma med att ha flera patienter i träningssalen samtidigt eller några patienter får behandling samtidigt med akupunktur, värme, elektroterapi med mera. Kontrasten blir sedan där de ackrediterade vårdcentralerna som vill minimera rehabiliteringen på vårdcentralen för att tidigt lägga över ansvaret på patienten med egenvård för att spara pengar.

Man ska dock komma ihåg att rådgivningen om egenvård är kostnadseffektivt på olika sätt då de vårdcentraler som idag är ackrediterade av Landstingen ju inte får betalt för varje besök som den listade patienter gör utan de får betalt per månad för varje listad patient. Balansgången kan vara besvärlig då en missnöjd patient som är listad på en vårdcentral kan lista om sig på en annan vårdcentral eller ännu sämre söka vård hos en läkare eller fysioterapeut som har etableringstillstånd och då har dessa vårdgivare rätt att fakturera den vårdcentral som patienten är listad hos. Patientens vårdcentral får det som utgift.

Den tredje parten av vårdgivare som ägnar sig åt rehabilitering är de fysioterapeuter men även naprapater och kiropraktorer som inte har avtal med Landstinget. Det ska betonas att det har inget som helst att göra med kompetensnivån om vilka vårdgivare som har avtal med Landstingen.  Historiskt fick alla fysioterapeuter (då hette kåren sjukgymnaster) som hade arbetat i två år hade möjlighet till att få etableringstillstånd. Idag kan kliniker med samlad medicinsk kompetens som uppfyller omfattande krav bli en ackrediterad vårdcentral och där kan vårdcentralen välja vilka vårdgivare som ska finnas i företaget eller som knyts upp via underavtal.

Vårdgivare som är helt privata sätter en fri taxa där patienter får betala hela summan själv om patienten inte har en arbetsgivare som bekostar arbetslivsrehabilitering eller om det finns någon privat försäkrings om täcker kostnaderna.  Dessa helt privata vårdgivare kan också hamna i det etiska problemet att överbehandla patienter men samtidigt kommer patienten vara något restriktiv om de ska bekosta vården helt själv. Det gäller även om arbetsgivaren eller ett försäkringsbolag ska betala för rehabiliteringen.

Kontentan är att vilken vård eller rehabiliteringen du får är delvis styrd av hur vården finansieras och inte bara den enskilde vårdgivarens utbildning, inriktning och färdigheter.